Jag har full respekt för att Miljöpartiet inte vill sitta i regering och styra med en budget som vill sänka bränsleskatten. Det var givetvis en stor triumf för Bränsleupproret att vi varit del i, och på många sätt drivande, opinionen som lett fram till en historisk sänkning. Sedan 1981 har det hänt tre gånger att skatten på bensin har justerats ner. 2013 med ett öre, 2006 med 22 öre och 1986 med 14 öre. Rent teoretiskt skedde även en skattesänkning med 15 öre även 2019 men det handlade då mest om återställd nivå efter tidigare höjning. Det innebär att den skattesänkning som röstades igenom i år är den största någonsin. https://www.ekonomifakta.se/…/Konsumtionsskatter-pa…/
Nu har miljöpartiet bestämt sig för att göra drivmedelsskatten till sin främsta stridsfråga och ger sig ut för att söka samarbete varhelst det går bara för att stoppa sänkningen. Det är givetvist väldigt vågat rent opinionsmässigt både för dem och för eventuella partier som nappar på samarbetet. Vi vet från tidigare undersökningar att runt 70 % av svenska folket vill se sänkt drivmedelsskatt. Kanske är det ännu mer nu när priset redan är högt som det är. Dessutom är det väldigt konstigt att Miljöpartiet blir så förtvivlat upprörda bara för att låginkomsttagare riskerar att få en liten slant över när de tankat sin bil. Man anför, som alltid, argumentet att klimatet blir lidande. Hur det fortfarande finns folk, om så bara 3,5 %, som köper det argumentet är ännu konstigare. Jag tänkte jag skulle presentera lite fakta som visar att deras resonemang inte håller.
Det mest uppenbara behöver jag troligen inte påpeka men om Miljöpartiets logik skulle fungera så bör dyrare bränsle ha en omedelbar och drastisk effekt på förbrukningen. Nu har priserna stigit med 30-40 % på ett års tid men förbrukningen är marginellt mindre nu än den var i början av året (2020 kan man inte räkna eftersom pandemin påverkade både pris och förbrukning). Det enda som det högre priset resulterat i är en ökad inflation, företag på obestånd och ett ännu besvärligare prisläge för dem med lägst inkomster. För även om de med lägst resurser slutar köra bil helt så får nödvändighetsvaror som el och mat fortfarande ett högre prisläge tack vare energiskatt och dyrare bränsle.
Det finns bevis på det här rent historisk (där vi inte har en pandemi att ta hänsyn till) och är ingenting som kan ifrågasättas, oavsett hur många studier som man producerar som gissar annorlunda. Prisnivån på bensin 2012 var i genomsnitt 14,99 kronor. Fyra år senare (2016) hade nivån sjunkit till 13,20 kronor per liter. (https://www.ekonomifakta.se/…/konsumtionsskatter-pa…/) Däremot var försäljningen av drivmedel i stort sett identisk (90 000 GWh). (https://www.energimyndigheten.se/…/er-2020_26-drivmedel…) Trots nästan två kronor lägre pris per liter så ökade alltså inte förbrukningen. Utsläppen gick däremot ner. Från 19 miljoner ton till 17,5 miljoner ton. Orsaken till minskningen var givetvis en ökad användning av biodrivmedel. Därmed är det ställt utom allt tvivel att ökad skatt/ökat pris inte leder till någon förbättring alls. Däremot är utveckling av motorer och förbättrade drivmedel extremt effektivt.
Det har också kommit fram studier i ämnet kring drivmedelsskatt och hur stor påverkan är. De allra flesta konstaterar att drivmedel överlag har en hög priselasticitet. Det innebär att små kostnadsförändringar påverkar inte alls. En sänkning med 50 öre är visserligen historisk men är fortfarande så liten att den knappast inbjuder till nöjeskörning. Samma gäller om man skulle höja skatten 50 öre. Få skulle köra mindre men klassklyftorna skulle öka. För de med allra minst resurser skulle det dock vara ett välkommet tillskott till en ansträngd ekonomi med en sänkning. Om fyra kronor dyrare inte påverkat förbrukningen nämnvärt så lär inte femtio öre billigare påverka överhuvudtaget på utsläppsnivåerna. Alla studier jag har läst är däremot 100 % överens om att drivmedelsskatten är regressiv. Det är de fattigaste som drabbas. Det är de med lägst inkomst som måste avstå eller blir lidande.
Att då Miljöpartiet aktivt vill göra livet surt för de med lite mindre marginaler hänger ihop med deras övertro på förbud och straffavgifter. Det har blivit en symbolisk fråga och trots att allt pekar på den tveksamma effekten så har man framhärdat. Man vill ersätta fossilberoendet med ett metallberoende. Trots att de oroande rapporterna blir allt fler och att beroendet av fossil elproduktion blir allt större.
Det finns ett antal åtgärder som är långt mycket effektivare än att höja drivmedelsskatten om det är utsläppen man vill ha ner men under sju år i regeringsposition så har man förhalat och nonchalerat dessa. Istället har man förvärrat situationen genom att avveckla fossilfri elproduktion. Ett exempel är att Miljöpartiet under alla dessa år i bestämmande position inte lyckats med att återställa de utdikade våtmarker som står för lika mycket koldioxidutsläpp som vägtrafiken. Detta trots att det helt saknas motstånd till sådana åtgärder. Tvärtom fortsätter man dika ut för att anlägga mer järnvägar. https://www.svt.se/…/trots-utslappen-staten-fortsatter…
Jag tycker det finns behov av att våra politiker tar miljön och klimatet på allra största allvar. Återställ våtmarker, minska importen från Kina, stoppa kärnkraftsavveckling (både här och i Tyskland) och bygg ut den svenska biodrivmedelsindustrin så att befintliga bilar kan köras fossilfria. Det är rena konkreta åtgärder som skulle pressa ner utsläppen. Att ta strid för en modest sänkning av drivmedelsskatt, som skulle gynna de som har det allra tuffast i samhället och bromsa inflationen, är ingen åtgärd som gynnar någonting. Min förhoppning är att de partier som man nu försöker samarbeta med kommer att se nackdelen med att trotsa folkets vilja och också inse att Miljöpartiet inte arbetar för miljö och klimat. De arbetar för sig själva och föredrar symbolik framför handling.